***Gästbok finns att tillgå längst ner på sidan**

Hej och välkomna till sidan om psykisk misshandel!! Tyvärr en sann historia. Det finns mycket att berätta, men det skulle bli en hel bok med flera uppföljare. Ni som inte tror på sanningen och fakta kan sluta läsa redan här!

Sidan borde egentligen heta flykten, för det är ju så det är,. Det kommer handla om hur en hel familj får fly från en som en gång var en nära släkting- genom mordhot, trakasserier, våld, hot om nerbränt hus, lögner bla. Livrädda barn som inte kan sova på grund av att vården och polisen inte tar det säkra före det osäkra, DET SKA JU SMÄLLA FÖRST, vilket det har varit nära att göra. Vissa lever i ständig förnekelse och ljuger så dåligt att den tror sig själv, och lyckas man inte ljuga och övertala andra så fungarar mutor jättebra. Tragiskt! Personen kallas helt enkelt personen för att inte hänga ut någon, men de som känner dem vet.

Personen är till en början snäll och kärleksfull människa som förvandlas till ett misshandlande monster på några år, och som skadar dennes närmaste personer i livet så illa att de tvingas fly och starta om sina liv på nytt.

Dock har de hittat paradiset nu och de kunde aldrig drömma om att beslutet de tog skulle bli såhär bra :) De har vunnit något stort!! Men minnerna och ärren på de små är ju tyvärr något som kommer ta tid att komma över. Mardrömmarna börjar sakteliga försvinna *skönt*. Tre av familjens fyra medlemmar fick psykiska problem under den psykiska misshandelsterrorn. Mamman i familjen fick äta antidepressiva tabletter pga psykisk stress och djup depression. Pappan hamnade på akuten och sjukhus med bröstsmärtor pga psykisk stress. 5 åringen i familjen led av smärtor i kroppen främst i armar och ben, vilket visade sig vara psyskiskt, men nu är han bra igen, det försvann ganska snart efter de flyttat. Undra varför? Minstingen i familjen var antagligen lite för liten att förstå vad som egentligen hände, för han var även den enda som inte genomskådade "monstret".Till och med hunden märkte skillnad på personen, hon kände igen skalet men inte den som var i skalet. Familjen får hoppas att barnen inte kommer minnas något av den tiden när de blir äldre. Mamman satt en kväll och jämnförde kort på pojkarna, under tiden de mådde som sämst och nu från i höst när de flyttat och kommit upp över ytan. Det var bara tårarna på gamla bilden som fattades, för de ser så sorgsna ut och det känns hemskt att de behövt må så pga att familjen inte beslutade tidigare att det finns bara en utväg- att fly och bryta all kontakt, för det kommer aldrig att bli bra eller fungera med en person som är en livsfara för andra. Synd bara att ingen utomstående fått uppleva hans/hennes riktiga JAG. Men det kommer väl en tid då familjen får upprättelse och folk börjar förstå att det inte är dem det är fel på. Det fungerar nog att manipulera ett tag till, men snart skiner färgen igenom även för de utomstående. Tack och lov har fler och fler personer hört av sig och frågat vad som är fel med personen och det känns ju som en vinst bara det, att genombrottet närmar sig.

Tänk bara om de kunde få bli lämnade i fred, utan att behöva ha en otrevlig person som åker förbi och stirrar utanför huset titt som tätt. Känns lite som en skräckfilm faktiskt då monstret när som helst slår till. Tänk om personen kunde inse att det är över nu. Något namn kommer inte att nämnas i berättelsen eftersom det är lågt att göra det, man vill ju inte vara sämre människa än den berättelsen handlar om.

Barnen vågar knappt vara ute eftersom de är rädda när personen åker förbi och stirrar in i huset- fram och tillbaka åks det. 5 åringen måste försäkra sig om att ytterdörren är låst, för han vill inte att personen ska komma in och skada någon i familjen. Hemskt att en 5 åring ska vara livrädd för en person som han tidigare sett upp och tytt sig till, och vid 4 års ålder behövt bevittna den knutna näven som närmade sig sin mammas huvud. Pojken vädjade då till personen att inte slå hans mamma, vilket gjorde att slaget stoppades den gången på gott och ont. Tur för barnet som slapp se det den gången, synd för mamman som inte fick något bevis. Pappan i familjen fick vid ett senare tillfälle sin näve klämd i dörren, och även det var en medveten handling gjort av personen som inte vill någon i familjen något gott längre. Bara smärta ska de känna både psykiskt och fysikt.

 Familjen fick orden: -sådana som ni borde inte få leva, slängda rakt i ansiktet av personen. Personen som varit i nära relation till pappan och barnen i familjen önskade plötsligt livet ur dem. Hatet till mamman i familjen kom inte som någon nyhet, eftersom hon alltid hade varit i vägen och setts som ett femte hjul och en inkräktare, och aldrig riktigt varit välkommen hos personen, bara utåt sett för att det skulle se bra ut. Mamman i familjen fick gång på gång höra hur sjuk i huvudet hon var, hur usel mamma och hur dålig människa på alla sätt och vis hon var. Dagliga kränkningar och fula saker fick hon sagda till sig. Mamman fick höra att hon kommit och tagit sonen i från personen, därifrån allt hat som riktades mot mamman i familjen. Personen ville innerst inne vill ha sin lilla dräng för sig själv att kunna kalla på i tid och otid så fort det fanns sysslor att utföra. Aldrig fick pappan något tack för allt han gjorde och alla planer som fick ställas in då personens behov alltid sågs som viktigast. Att pappan i familjen blivit vuxen och skaffat egen familj accepterades aldrig. Barnen skulle straffas för vad deras föräldrar gjort, dvs följt sina hjärtan. Barnen skulle inte längre få komma in i personens bostad. De stoppades i dörren, stängdes ute eller undveks av personen genom att ta omvägar när barnen var i närheten. De skulle inte längre få några presenter vid födelsedagar. Personen sa att barnen betydde inte något för denne längre. Barnen skulle alltså också straffas.

Saker och ting skulle ha varit som det en gång var, innan mamman kom in i bilden och raserade personens liv, när hon norpade åt sig drängen och blivande pappan och maken som inte längre skulle komma för minsta lilla vink, eller inte längre kunde mutas med pengar. Mamman i familjen fick flertalet gånger överta blöjbytet då pappan i familjen inte fick de minuter på sig för att fullfölja blöjbytet på sina barn. Personens sysslor och behov kom alltid först. Mamman i familjen beskrevs som en härskarinna som styrde världen, trots att hon sällan sa till när något kändes fel, utan fann sig i det mesta. Men de får gånger hon gjorde det, så fick hon äta upp det med besked.

Tillslut kunde inte mamman tillåta att situationen blev värre och hon sa då att hon tyckte att det var fel att behandlas som de gjorde. Helvetet bröt loss och lögnerna om henne började hagla på byn. Familjen brydde sig inte så mycket om det eftersom de visste att det var ren lögn och vart det kom ifrån. Tack och lov så har inte många personer gått på de dåliga lögnerna, utan de har själva insett vem som är lögnaren och den store manipulative personen som alla tror är så snäll och rar. En gång i tiden var det så, men det tar en stund för färgen att lysa igenom om man inte är närvarande varje dag. Det kommer skina igenom mer och mer för varje dag, för mycket har förändrats hos personen på bara 1 år. Det här kommer gå fort. Skuldkänslor och moralen har helt och hållet försvunnit. Barnen i familjen fick aldrig någon kärlek från personen den sista tiden, det var mest skrik och gnäll på dem, och de uppfattades som jobbiga i personens ögon. Han hade ju funnit någon viktigare som skulle ta upp all hans uppmärksamhet. Hoppas det funkar bra för det är den enda personen har kvar. För familjen känns det inte som någon förlust, snarare som de har vunnit största vinsten. De är FRIA!

Att mamman och pappan i familjen skulle ta steget som äkta makar var det som fick bägaren att rinna över för personen. Till varje pris skulle deras planer förstöras och förhindras in i sista stund. Personen deltog på bröllopet trots att paret sagt att de inte ville att personen skulle delta eftersom personen uppenbarligen inte ville att äktenskapet skulle genomföras. Ändå satt personen där med svart blick och sitt falska sätt inför nära anhöriga, vänner och bekanta -allt för att folk inte skulle prata om varför personen inte deltog på en så pass nära släktings lyckligaste dag. Allt skulle se så fint ut utåt sett. Ingen skulle få misstänka att det föregick psykisk misshandel från en sådan hederlig och genomperfekt person. Paret fick naturligtivs inga lyckoönskningar, vilket de inte hade förväntat sig heller. I efterhand fick paret även upplysning från för dem en helt okänd kvinna, att personen precis som paret redan misstänkt ,inte ville att bröllopet skulle genomföras. Personen hade mått otroligt dåligt över att de skulle ingå äktenskap, och det är straffet familjen nu får ta. Pappan skulle inte få gå vidare och sköta sitt eget liv med familjen. Det skulle bara stoppas. Till varje pris.

Försöket att sätta mamman i dålig dager inför pappan , barnen och även utomstående börjde då ta fart, vilket såg bli ett misslyckat försök att splittra familjen, dock lyckades några få blåögda människor bli manipulerade och lurade av personens påhittade snyfthistoria, vilket är tragiskt för dem som senare kommer få sig en aha-upplevelse och hatat familjen helt utan grund. Ett förlåt är nog möjligen lite sent ute?. Personen försökte då som sista utväg att muta pappan med gården som gått i arv i generationer, gården eller familjen löd frågan. För pengar och status måste väl ändå vara viktigare och mer betydelsefullt än familjen? Även det blev ett misslyckat försök. Familjen skynande sig snabbt därifrån, sålde allt de hade av värde för att kunna komma bort, och de lyckades. Tack vare nära och kära, samt en hel del änglar i omgivningen så kunde familjen fly inom ett par veckor. Några sparpengar hade de ju inte, men de klararde av det..... änglar finns <3  AMOR VINCIT OMNIA

Som grädde på moset lurades de på alla sina sparpengar, de skulle ju så stort få köpa gården så de renoverade för alla sparpengar de hade och lade ner all sin själ och lediga tid på att få ett fint och trivsamt hem. När allt var klart och över 100.000kr var investerade i en bostad som de blivit lovade att få köpa, så skulle de inte längre skulle få köpa det. Jävligt lågt tycker de, då de hade kunnat göra massa roligt med sina små söner istället. Nu så sitter nytt kök, nya golv och fräscha tapeter, badrumsinredning i ett hus som de aldrig kommer att bo i. Och de kan tydligen inte göra något åt det, trots att de har rätten på sin sida, men sådant kostar ju skjortan.

Familjen får oftast ett positivt bemötande från andra, då de förstår vad de genomgått. Dock finns det en skara som lägger all skuld på familjen i detta. Varför? Det är det ingen av dem som kan svara på. Det är väl bara så... Pengar är tydligt något som kan få personer att agera felaktigt, trots de vet innerst inne att de gör och bedömmer fel. Frågan är hur dessa personer själva skulle uppträda om de fick bevittna en misshandel, våldtäkt eller liknande. Helst ska den utsatte vara ett barn eller barnbarn. Har offret gjort fel även då det gäller ens egna, ellerär det skillnad då det gällen en själv?? För den snälla personen som de aldrig ser något ont i, kan väl inte behandla folk så??, för det märks ju aldrig utåt. Psykisk misshandel syns ju inte utanpå, så det måste väl vara påhittat begrepp? Kanske vissa handlingar kunde stoppas eller förhindras, genom att lyssna, tänka och faktiskt försöka inse att alla människor inte behandlas lika av samma personer.